Enbarnspolitik och syskon

Min vän burrar ner hakan i halsduken och huttrar till. Det är december och temperaturen i Beijing har sjunkit till minus 10 grader. Alla varuhusen är invirade i ljusslingor och på restauranger har alla servitörer tomteluvor.

- Det ska bli så skönt att åka hem ett tag, säger min vän.

Det är bara en månad kvar till det kinesiska nyåret, och hon har precis bokat sin biljett till sin hemstad i södra Kina.

- Allra mest längtar jag efter min syster, säger hon.

Jag tittar förvånat på min vän.

- Alltså det är inte min riktiga syster, hon är min kusin, men vi står varandra väldigt nära, förklarar min vän innan jag hinner fråga.

Kinas enbarnspolitik startades av Deng Xiaoping 1979 för att minska befolkningsökningen. Fler graviditer har straffats med böter, aborter och sterilisering. Enbarnspolitiken var designad som en tillfällig lösning, men policyn används fortfarande idag. Kinesiska myndiheter brukar säga att Kina skulle haft ytterligar 300 miljoner invånare utan policyn.

Min vän gnuggar händerna mot varandra för att försöka bli varm. Vi hittar ett litet kafé och försöker värma oss mot ett element i ett hörn.

När min vän växte upp var i princip alla ensambarn. Det var svårt att ha någon att stå riktigt nära. När de började skolan ville alla ha någon att stå nära, men om skolan kom på dem med att vara ihop blev de straffade.

- Det var så sjukt, säger hon, först växer vi upp ensamma, och sen när vi hittar någon att vara kär i, då fick vi inte ens ha det.

När min vän skulle börja universitetet flyttade hon från sin hemstad i södra Kina till Beijing. Nu bor hon tillsammans med en vän och jobbar som fotograf. Sedan två år har hon en stadig pojkvän.

- Vi skulle kunna ha två barn ihop, förklarar hon.

Sedan 2002 har enbarnspolitiken lättats upp lite. När ett par består av två personer som båda växte upp utan syskon, tillåts de att ha två barn.

- Det skulle vara annorlunda om vi bodde på landet också, fortsätter min vän att förklara.

Enbarnspolitiken har alltid handlat om etniska han-kineser som bor i städer. Folk på landsbyggden och minoriteter har alltid varit undantag.

Min vän tycker om sitt liv i Beijing, och hon vill vänta med att skaffa familj till hon har fyllt 30. Men när hon får barn, vill hon absolut ha två.

- Jag vill inte att de ska vara ensamma som jag var, säger hon.

 

Beijing. December 2008.